Tala – Jag riktar mig till dig som inte mår något bra just nu. Du kanske känner en smärta, en svärta, en ensamhet, utanförskap, för mycket känslor, för lite känslor eller upplever ett kaos du inte ens själv förstår dig på. Hur mycket det än känns i dig och hur omgivningen bara borde förstå, eller hur stark känslan är av att ingen kommer förstå, så ber jag dig ändå att göra din röst hörd. Snälla!
Jag förstår att du kanske inte kan säga allt det du känner eller inte känner just nu, men kan du ge din omgivning ett litet pip om hur du upplever din situation så har du givit dig själv oändligt mycket bättre förutsättningar att bli hjälpt. För det finns personer i din omgivning som vill hjälpa dig men som just nu inte begriper.
Det finns hopp! Inga tillstånd varar för evigt.
Jag förstår att det kan kännas futtigt att jag skriver här, att det kommer gå över för dig. Vem är jag att säga det? Men faktum är att majoriteten av de personer som har överlevt allvarliga suicidförsök berättar om hur de upplever sig få leva bra och meningsfulla liv igen och kan inte förstå hur de kunde må så pass dåligt då. Det finns hopp! Inga tillstånd varar för evigt, hur mycket det än känns som det just nu.
Våga fråga hur personen mår?
Fråga – Är det så att du upplever att det är någon i din omgivning som inte mår något bra. Du kanske har uppmärksammat en oroväckande förändring som du vill reagera på. Våga fråga hur personen mår? Om det är så att du ställer frågan men inte tycker att du får det svar som överensstämmer med vad dina övriga känselspröt läser in, våga fråga igen.
Det finns en mängd olika sätt att ställa frågan på, om hur någon mår, om man är lite kreativ. Du kanske kan be personen jämföra sitt mående med en tid tillbaka, säg efter sommaren? Du kan be personen gradera sitt mående? Eller kanske berätta om det bästa och sämsta i tillvaron just nu? För ändrar du ditt sätt att ställa frågan, så ökar sannolikheten att du får ett förändrat svar. Kanske i alla fall ett fördröjt svar, eller snabbare. Eller att personen reagerar på ett sätt som gör att du får fler parametrar att läsa in till din helhetsbild.
Det är helt okej att vara lite påträngande när det är grundat i oro och omtanke. Kom ihåg att bara för att du frågar, behöver du inte ha alla svaren.
Lyssna – Om det är så att en medmänniska börjar berätta om sitt mående för dig, antingen på grund av din fråga eller utan en föranledd fråga, så behöver du stanna kvar och lyssna. Att just lyssna räcker långt. Att personen öppnar upp sig för dig betyder att han eller hon har förtroende för dig och du behöver du ge den här personen chansen. Du behöver ta chansen! Att du genuint ger lite av din tid och försöker förstå hur personen framför dig upplever sin situation är oerhört värdefullt.
Sedan kommer det att skilja sig åt hur ni går vidare. Beroende av den berättelse du får höra, hur er relation sinsemellan ser ut och hur din egen situation ser ut just nu. Du får göra en värdering här. Är det här något som du själv ska ta hand om? Som du ska vägleda vidare till någon gemensam, kanske mer lämplig person i ert nätverk? Eller om du ska uppmuntra personen vidare till professionell vård?
Hur din tid, din förmåga och upplevda gräns går vet bara du, men att vara en lyssnande empatisk medmänniska där och då, det finns det alltid utrymme och kapacitet för.
Att du med din närvaro visar att du förstår att din medmänniska tampas med något tufft just nu räcker långt.
Respektera – Att möta din medmänniskas upplevda situation respektfullt är av stor vikt. Även vid de tillfällen du inte kan förstå situationen rent kognitivt så kan vi ofta relatera till de involverade känslorna. Du vet hur det är att känna sig trött, rädd, ledsen, sårad, utanför, övergiven eller stressad. Då kan ni oftast mötas i känsloupplevelsen. Att du med din närvaro visar att du förstår att din medmänniska tampas med något tufft just nu räcker långt. Du kan också ställa frågan, vad hon eller han önskar att du ska göra med den informationen som du har fått? Sedan försöker du att följa personens önskemål så långt som möjligt utom om du skulle ombes att hemlighålla tankar på suicid. Dessa måste du alltid ta på fullt allvar och vända dig till professionell hjälp.
Sist men inte minst, kom ihåg att den psykiska ohälsan finns mitt ibland oss, bland julklappar, glöggmingel, semesterplaner och glada skratt. Den tenderar bara att förbli mer osynlig i bruset, men den finns där, om du lyfter blicken. Du kan inte rädda alla men du har möjlighet att vara en avgörande skillnad för någon.
Med det önskar jag en riktigt God Jul, och var rädd om dig!
Helena
Läs mer: Hantera livet – psykisk hälsa i praktiken
Om Helena Reje
Helena föreläser, utbildar och konsulterar inom ämnet psykisk hälsa. Helena är mån om att höja den allmänna kunskapsnivån och hitta konkreta förhållningssätt till vår privata och professionella situation där de teoretiska kunskaperna blir användbara i praktiken. Det ska vara lätt att göra rätt. Hon tror på att små förflyttningar gör stor skillnad. Samt att vill vi bli bättre så måste vi träna, på varandra!
Helenas engagemang grundar sig i att hon på nära håll har varit med om den psykiska ohälsans yttersta konsekvens - suicid. Vilket gör att hon är både orädd och kunnig kring frågor som rör människors mörker. Däremot arbetar hon idag proaktivt. Hur vi som individer och medmänniskor till varandra kan värna om vårt ljus och skapa resurser nog att klara av att behålla lågan när livets oundvikliga prövningar kommer.
Om Always Mind
Always Mind syftar till att hantera, utbilda och vägleda inom psykisk hälsa – välmående och ohälsa. Vi är övertygade om att det är medmänniskorna i vardagen som har de bästa förutsättningarna för att fånga upp och inledningsvis ta om hand om det psykiska måendet. Därför ämnar vi höja den allmänna kunskapsnivån samt inge ork, mod och ord till medmänsklighet. Som en del i det arbetet har vi tagit fram konceptet Psykisk första hjälpen; Tala, fråga, lyssna och respektera.
Always Minds psykiska första hjälpen-tavla
