Likheterna i de båda sakerna är att de har en koppling till militären och för att skapa effektivaste lärande. I ena fallet genom att låsa in en liten grupp chefer på internat en vecka, i det andra att ta en stor grupp chefer och medarbetare och ha dem under en arbetsdag. Jag höftar på att vi pratar om samma mängd arbetstimmar sammanlagt. Men det ena tränar specifikt cheferna i grupputveckling, det andra hela gruppen i hur det fungerar i en levande organisation i en föränderlig värld.
Låt oss först titta på hur militären har övat taktik inomhus och utvecklingen till mega games. Vi börjar i Preussen när de insåg att officerare behöver öva på att tänka strategiskt. De uppfinner början av det som idag kallas krigsspel. Arméer som flyttas på ett bräde utifrån regler och med tiden inser de att allt inte kan täckas in i regler, de behöver komplettera med den mänskliga faktorn. Så krigsspelen får gamla mentorer som spelledare.
Ett spel där vi har roller, rollerna ingår i grupper och har sina egna mål och gemensamma mål.
Det blir till sist så intressant som spel att det växer som en hobby, vi kan hitta ett brittiskt spel från författaren HG Wells som starkt bidragande till det. Hobby har ofta kallats wargame eller med tiden figurspel. Hobbyn tar över, blir fristående, men med tiden så blir det mycket att varje spelare flyttar små högar av papper, eller små figurer, det som saknas är det som händer när varje armé leds av en grupp.
Här utvecklas det till Mega Games. Ett spel där vi har roller, rollerna ingår i grupper och har sina egna mål och gemensamma mål. Resurserna är spridda på många olika roller och grupper och behöver förhandlas om. Dessutom är förutsättningarna olika för olika roller, ibland till och med lätt olika regler. Det är stort, kaotiskt och utan tydligt mål. Klassiska Mega Games kan handla om att spelarna är världens större stater när utomjordingar dyker upp, eller likt tv-serien Battlestar Galactica att ni spelar den rymdflotta som är kvar av mänskligheten på flykt genom rymden, jagade av fiender och kanske finns det också förrädare bland er, eller så kan ett spel simulera 30-åriga kriget.
Det tränar hela företag i att samarbeta i en ständigt föränderlig värld.
Det här borde vara lika lätt att översätta till organisationer att använda Mega Game för det civila, som det varit att göra UGL till en utbildning för näringslivet. Även om jag måste erkänna att de flesta kunder jag haft det med bokat det som en kul grej för en konferens. Ett sätt att spela något ihop och lära känna varandra mellan avdelningarna. Vilket det också passar bra som, men med ett kort teoripass hade vi också skapat helt nya insikter och kanske på samma sammanlagda förlust av arbetstid (om jag då räknar med att UGLen tar en arbetsvecka för en grupp chefer och Mega Game en arbetsdag för all personal).
Min spaning är den att det här är något vi behöver, för det tränar hela företag i att samarbeta i en ständigt föränderlig värld. Upplevelsen är kul, men sedan kan vi lägga på en reflektion för att skapa nya insikter hos alla som är med. Det är bara lite mer komplext att inse att vi ska träna alla tillsammans, istället för bara cheferna.
Gunnar /föreläsare om vad som är kul, men också speldesigner av pedagogiska spel
(Del 5 i en artikelserie om spel och lärande.)
Om
Gunnar Söderberg jobbar med människor och grupper genom att designa upplevelser som hjälper dem att växa. Både som en inspirerande föreläsare som får publiken med sig och som ser till att deltagarna tar med sig lärdomar som de använder i vardagen.
Gunnar har en bakgrund som säljare och chef, kombinerat med att ha arbetat hos förbunden Ledarna och Unionen. Han har även verkat som speldesigner och tagit gamification till en ny nivå och hjälper till med både skrivna och oskrivna regler som skapar en bättre social arbetsmiljö och en produktivare arbetsplats. Det kan vara allt från 45 minuters inspiration till ett par halvdagar med övningar som hjälper till att skapa en bättre arbetsmiljö.
Du hittar mer information om Förbättringsverket här
