Först bara så definitionen av gamification är vanligen att ta moment från spel och lek över till saker som inte är spel och lek för att förbättra ett resultat.
Skulle också kunna formulera det som: gör det så kul att folk vill göra det.
När folk som inte kan mycket om spel ska göra det ser det lätt ut. Vi har en kollektiv uppfattning, verkar det som, om att spel handlar om att få poäng. En åtgärd då är att gamifiera något genom att skapa ett poängsystem, eller ge belöningar för saker och ting. Du kan också konstruera en topplista. Lätt gjort, så lätt att företag gjorde det innan någon ens pratade om det som gamification.
Säljavdelningar som hade en ringklocka som säljaren fick plinga i vid en tagen affär, butiken hade en skylt med månadens säljare eller så varför inte uppmuntra lite rörelse genom att ge poäng i en stegtävling. Allt gamification, enklaste möjliga, men ärligt talat oftast inte så kul.
Få av oss vill spela ett spel som bara är att samla poäng!
Det har gått så långt att när jag själv fick för mig att tenta av lite poäng i ämnet gamification på högskolan underströk kursen att det var viktigt att ha mer än bara poäng, medaljer och topplistor för att sedan vara gamifierad med ett poängsystem.
Medan grundtanken är enkel. Oavsett om jag pratar om det för att få tråkiga jobb gjorda, eller om det handlar om lärande. Tänk inte: vad kan jag ta från lek eller spel till det här? Tänk: hur gör jag det här mer kul! För det är målet med alla spel och lekar.
Jag har en grund för det som jag kallar för lekifikation, för mina steg bildar ordet lek. Fungerar utmärkt för att gamifiera både kurser och jobb i stort, men du behöver ta alla stegen.
Den modellen är så här:
LEVANDEGÖR LEGENDEN – skapa en historia, gör lite seriös storytelling, här kanske det behövs en liten kurs i retorik eller skrivande, men tanken är att du behöver göra en engagerande berättelse som rycker med alla.
EGNA VAL – men varje berättelse tjänar på att vi får vara med istället för att bara se på. I alla fall i jobbet. Och det är enklare att berätta den tillsammans. Här är också spelens verkliga styrka, att göra egna och intressanta val. Många gamifieringar som misslyckas har inte egna val på riktigt, de har rätt och fel val.
KONFETTIKALAS – ja, det här är en typ av poäng, men mer och framförallt kanske överraskande. Vi kan hämmas av belöningar som vi strävar efter, eller tappa fokus på vad vi gör och bara se målet. Men lätt oväntade komplimanger för ett bra jobb är fantastiska. Och ha det ofta, mer än en medalj på slutet för ett bra jobb. Plus bäst är om vi inte tävlar mot varandra, utan gör det tillsammans, så topplistor har jag aldrig förstått mig på i jobbsammanhang. De har bara en vinnare och jag vill inte vara på en arbetsplats fylld av förlorare.
Gunnar /föreläsare om vad som är kul, men också speldesigner av pedagogiska spel
(Del 6 i en artikelserie om spel och lärande.)
Om
Gunnar Söderberg jobbar med människor och grupper genom att designa upplevelser som hjälper dem att växa. Både som en inspirerande föreläsare som får publiken med sig och som ser till att deltagarna tar med sig lärdomar som de använder i vardagen.
Gunnar har en bakgrund som säljare och chef, kombinerat med att ha arbetat hos förbunden Ledarna och Unionen. Han har även verkat som speldesigner och tagit gamification till en ny nivå och hjälper till med både skrivna och oskrivna regler som skapar en bättre social arbetsmiljö och en produktivare arbetsplats. Det kan vara allt från 45 minuters inspiration till ett par halvdagar med övningar som hjälper till att skapa en bättre arbetsmiljö.
Du hittar mer information om Förbättringsverket här
