Du ifrågasätter de traditionella modellerna för ledarskapsutveckling, hur började den resan?
Det växte fram ur min bakgrund och ur en lång erfarenhet av att arbeta med konst som ett sätt att pröva människan – inte att instruera henne. Hur kan människor med makt bevara sin mänsklighet och sitt civilkurage trots maktens korrumperande påverkan? Och kan konsten här spela en roll, genom att djupt beröra och göra synligt vad som faktiskt står på spel?
Idén föddes i salongen, i arbetet med litterära och musikaliska möten, där jag började ana att Schibbolet skulle kunna fungera först som ett komplement och så småningom som ett alternativ till traditionell ledarskapsutveckling.
När jag parallellt arbetade med standardiserade utbildningar som UGL och UL växte en allt starkare övertygelse fram: ledarskap är inte en färdighet bland andra, som om det vore en teknik. Det låter sig inte läras genom metoder och verktyg som ofta missar det mest avgörande – det fundamentalt existentiella, det svåra och ambivalenta, det som inte låter sig lösas. Ändå svarar vi ofta med checklistor, beteendeträning och manualer – som om ledarskap vore något som kunde implementeras.
Tillsammans med en major vid Flygvapnets stridsskola genomförde jag därför en pilot där en grupp unga reservofficerare deltog i Schibboletföreställningar, förlagda till en barack på en militärbas. Mottagandet var starkt och djupt.
Schibbolet är icke-instrumentellt och icke-terapeutiskt, men avser att beröra.
Berätta om Schibboletkonceptet. Vad innebär det i praktiken för en chef som deltar?
Deltagarna möter konst – litteratur, musik, poesi, tystnad och reflektion – utan att luta sig mot instruktioner, metoder eller målformuleringar. Schibbolet är icke-instrumentellt och icke-terapeutiskt, men avser att beröra. Det är inte ett träningsprogram, utan ett prövande rum.
Det finns inget att prestera och inget att optimera. Deltagarna ställs inför verket, inför andra och inför sig själva. Frågor om ansvar, värdighet och omdöme tränger fram, inte som teori utan som erfarenhet. Ordet Schibbolet betyder just prövosten.
Har du haft chefer som först varit skeptiska men ändå valt att delta i Schibboletprocesser?
Ja, mycket ofta. Skepsis är snarare regel än undantag – och i sig betydelsefull. Den är ett tecken på allvar. Många kommer med professionell vaksamhet, ibland med motstånd. Men just därför blir erfarenheten ofta stark.
Många är vana vid kontroll och funktionalitet men anar att något annat står på spel här. När inget ska presteras och ingen förväntas säga rätt saker uppstår ett annat slags närvaro. När man inte längre kan gömma sig bakom roller, språk eller metoder tvingas man möta sig själv som ansvarsbärande människa. Många beskriver ett skifte: i sättet att vara uppmärksam, att se andra, att ta in situationer innan de hanteras, att se fler valmöjligheter osv
Vad är det mest överraskande resultaten från din forskning vid Karolinska Institutet?
Att en icke-instruktiv, konstbaserad praktik kan ge mätbara effekter – inte bara psykologiskt och beteendemässigt, utan även biologiskt. Vi såg minskad stress, ökad motståndskraft och förändringar som inte stannade hos ledarna själva, utan fördes vidare till deras medarbetare. Ledarskapets kvalitet färdas vidare. Ansvar, liksom dess frånvaro, smittar.
En annan överraskande effekt var att det traditionella ledarskapsprogrammet i kontrollgruppen påverkade ledarskapet i negativ riktning – och därmed även medarbetarna.
Hur kan HR och ledningsgrupper komma igång och börja arbeta mer med reflektion, etik och konst?
Genom att inte göra dem till verktyg. Det handlar inte om inspirationsrum, relaxrum eller reflektionsrum i instrumentell mening, utan om att ge plats för erfarenheter som inte kan reduceras till nytta. HR kan här spela en avgörande roll – som väktare av komplexitet snarare än leverantör av lösningar. Att förstå att det inte handlar om ”mjuka värden”, utan om förutsättningen för ett mänskligt hållbart ledarskap.
I en kultur där ledarskap lätt manualiseras riskerar även samvetet att bli standardiserat. Men ledare måste varje dag avgöra på nytt vad som är rätt i en given situation.
Dina bästa tips till dagens ledare
Jag tror inte att chefer behöver särskilda, konkreta råd. Det vore inte respektfullt.
Det som däremot behövs är en ökad medvetenhet om vad som står på spel. En tragisk visdom, i ordets egentliga mening. Vill man reparera världen måste man gå in i dess tragiska delar – inte som pessimism, utan som vaksamhet inför gränser, inför det oetiska, inför skuld och det som inte kan göras ogjort. Där kan ansvar ta form.
Berätta om dig själv. Vem är Julia Romanowska?
Jag är något av en collage-människa och försöker sammanföra sådant som till synes inte hör ihop: det kreativa och det logiskt analytiska, precision och öppenhet, det mätbara och det som undandrar sig mätning. I mitt arbete rör jag mig i skärningspunkten mellan konst, etik och ledarskap, med ett särskilt fokus på mänskligt ansvar och makt.
Till professionen är jag forskare, författare och konstnärlig ledarskapsutvecklare, medicine doktor från Karolinska Institutet. Jag har också en bakgrund som musiker, utbildad slagverkare vid Kungliga Musikhögskolan, och har arbetat i orkestrar och på teatrar i Stockholm. Har också studerat IT, arbetat som programmerare och verksamhetsanalytiker – och så småningom med ledarskap och certifiering vid Försvarshögskolan.
Vid sidan av detta arbetar jag konstnärligt med Schibbolet: litterära och musikaliska föreställningar och salonger, inspirerade av äldre tiders kulturella mötesplatser, där konstnärliga erfarenheter får fungera som en källa till fördjupad reflektion.
Besök Personal & Chef-mässan för att höra mer om Julias forskning
Den 5 februari kan du höra Julia Romanowska live på scen på Nordens största mötesplats för alla som leder och utvecklar personal. Mässan är kostnadsfri och erbjuder två heldagar kompetensutveckling med ett brett seminarieprogram, stor utställning och unika nätverksmöjligheter. Välkommen till Kistamässan 4–5 februari!
Läs mer och hämta fri entrébiljett här
Annika Hegardt
