Ur resultatet
- Kunskapen är värdefull eftersom den ger en fingervisning om hur vi hanterar olika former av störningar i samhället. I det här fallet hanterade vi en pandemi, men det kan handla om störningar som vattenbrist, översvämningar, elförsörjning och liknande. Kunskapen om vad som hände under pandemin kan vi omsätta och använda vid framtida störningar i samhället.
- Resultaten av de genomförda studierna visar att pandemins påverkan på arbetstagarnas arbetsmiljö var väldigt ojämnt fördelade. Värst drabbade var de som behövdes på sina arbetsplatser och som arbetade i samhällsviktiga verksamheter, som vård, omsorg och skola. Förutom risken för att bli smittade av covid-19 upplevde de i högre grad en ökad arbetsbelastning och tidspress i arbetet än andra yrkesgrupper. Inom exempelvis den kommunala omsorgen uppgav åtta av tio arbetstagare att arbetsbelastningen ökade och nio av tio att stressen hade ökat.
- Grundskollärarna var en annan yrkesgrupp vars arbetsmiljö försämrades när Sverige, till skillnad mot många andra länder, valde att hålla skolorna öppna under pandemin.
- Våra studier visar att arbetslivet i Sverige hade en stark motståndskraft mot konsekvenserna av pandemin. Övergången till distansarbete och det systematiska arbetsmiljöarbetet var några framgångsfaktorer. Men problemet med den höga arbetsbelastningen finns kvar och riskerar att öka den psykiska ohälsan.
"Våra studier visar att arbetslivet i Sverige hade en stark motståndskraft mot återverkningarna av pandemin. Övergången till distansarbete och det systematiska arbetsmiljöarbetet var några framgångsfaktorer. Men problemet med den höga arbetsbelastningen
finns kvar och riskerar att öka den psykiska ohälsan."
Nader Ahmadi, generaldirektör vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap.
Stora skillnader i hur arbetstagare påverkades av pandemin
Den största organisatoriska förändringen under pandemin var den omfattande övergången till distans- och hybridarbete. En långsiktig konsekvens av pandemin är också att det har blivit vanligare att arbeta på distans, ofta i kombination med arbete på den ordinarie arbetsplatsen.
Men resultaten av de genomförda studierna visar att pandemins påverkan på arbetstagarnas arbetsmiljö var väldigt ojämnt fördelade. Värst drabbade var de som behövdes på sina arbetsplatser och som arbetade i samhällsviktiga verksamheter, som vård, omsorg och skola. Förutom risken för att bli smittade av covid-19 upplevde de i högre grad en ökad arbetsbelastning och tidspress i arbetet än andra yrkesgrupper. Inom exempelvis den kommunala omsorgen uppgav åtta av tio arbetstagare att arbetsbelastningen ökade och nio av tio att stressen hade ökat.
Systematiskt arbetsmiljöarbete ger bättre förutsättningar att hantera samhällsstörningar
Sammantaget visar de fem genomförda studierna att det fanns en stor anpassningsförmåga i arbetslivet för att hantera de negativa konsekvenserna av pandemin. Det gällde framför allt övergången till distansarbete som tillsammans med det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna även i framtiden kan fungera som en motståndskraft mot omfattande och plötsliga samhällsstörningar.
Samtidigt är det viktigt att dra lärdom av pandemin och hur den alltjämt sätter sin prägel på människors arbetsmiljö och hälsa. Det handlar bland annat om det psykosociala arbetsmiljöarbetet som till stora delar sattes på paus under pandemin och nu behöver tas igen. Men det gäller även arbetsbelastningen som fortsätter att vara hög i flera branscher även efter pandemin, vilket riskerar att leda till att den redan utbredda psykiska ohälsan i arbetslivet ökar ytterligare.
Läs mer om regeringsuppdraget här.
