Alltid en lite pinsam tystnad, sällan någon som kan och kan någon så är det HR. Jag skämtar och tryggt berättar att det här är det normala. Trots ska-paragrafer i arbetsmiljöföreskrifter.
Om det är så på det vi måste ha, hur tror ni då att det är på sakerna som mer bara är najs att ha? Som förhållningsreglerna på en arbetsplats. Det som borde vara en grund för den sociala arbetsmiljön. Det som i bästa fall är en skylt på väggen, men vanligare en pdf på ett intranät och något som presenteras för nyanställda.
Jag minns en av de värre arbetsplatserna jag varit på. Där härskartekniker var vardag och det fanns en kollega som alla fruktade. Chefen tog tag i det, vi hade en halvdag där vi pratade om spelregler som chefen skrev upp och satte upp på väggen. Men en blick från den informella ledaren och vi alla höll käften om det.
Här ser jag tre utmaningar som vi inte tänker på:
-
Chefen kan bestämma
Vilket är helt korrekt, du som ledare kan leda och delegera arbetet. Det är inte bara okej att berätta om det finns särskilda sätt som jobbet ska utföras på, det finns paragrafer som stödjer det av arbetsmiljöskäl. Men det är pedagogiskt värdelöst! Om du pekar med hela handen och säger “så här gör vi hos oss” så blir det kulturen och det kommer hämma tilliten, kreativiteten och inte gynna arbetsmiljön på sikt. Så det fungerar, men är kontraproduktivt i längden.
-
En övertro på det skrivna
Jag brukar fotografera olästa skyltar i samhället och de är mycket fler än vad vi tror. Vi läser inte skyltar och än mindre informationen som finns någonstans på intranätet. Och att läsa är passivt, vi ändrar sällan vanor genom att bara informera om det. Ändå tror många arbetsgivare att vi löst hur vi ska vara mot varandra, bara vi skrivit ned det.
-
Inbillningen att vi menar samma sak
Minns en teambuilding där de är överens om regeln “behandla varandra med respekt”, jag börjar gå runt i rummet och klicka med en penna, tills någon säger till. Det var inte okej! Det var “störande” och någon timme senare är dialogen mycket mer konkret. Vi är inne på det som är viktigt, att inse hur många fraser som vi tror betyder samma sak, men som betyder olika för olika människor. Saker som “komma i god tid”, “inte avbryta varandra i onödan” eller “passande klädsel på jobbet”.
Lösningen?
Ni vet vad som brukar sägas om att kulturen äter strategi till frukost? Här behövs en strategi för kulturen och den bygger på att vi pratar om det.
Själv har jag med ett spel, med uttalanden om vad som kan vara okej eller ej (liten ordvits om det är ok eller ej).
Alla får tycka till om praktiska beteenden. Sedan kan vi fördjupa dialogen. Prata om varför vi känner det vi känner. Därefter om hur vi pratar om det i vardagen.
Sedan kan vi schemalägga den här dialogen, kanske minst en gång om året. För det är i dialogen som vi kan skapa kulturen om vad som är vår oskrivna code of conduct, det är där vi kommer fram till vad som verkligen är okej, eller ej.
Gunnar /föreläsare om vad som är kul, men också speldesigner av pedagogiska spel
Om
Gunnar Söderberg jobbar med människor och grupper genom att designa upplevelser som hjälper dem att växa. Både som en inspirerande föreläsare som får publiken med sig och som ser till att deltagarna tar med sig lärdomar som de använder i vardagen.
Gunnar har en bakgrund som säljare och chef, kombinerat med att ha arbetat hos förbunden Ledarna och Unionen. Han har även verkat som speldesigner och tagit gamification till en ny nivå och hjälper till med både skrivna och oskrivna regler som skapar en bättre social arbetsmiljö och en produktivare arbetsplats. Det kan vara allt från 45 minuters inspiration till ett par halvdagar med övningar som hjälper till att skapa en bättre arbetsmiljö.
Du hittar mer information om Förbättringsverket här
