Det är då alla börjar sköta sitt, hålla huvudet lågt och man slutar att dela med sig oavsett om det handlar om idéer eller kritik. Skillnaden mellan en bomb som briserar och en dimma som lägger sig är att du uppmärksammar bomben men en dimma kan komma smygande. Plötsligt ser du inte tydligt vad som hänt eller vad som håller på att hända. En suck, en blick eller ett ”det är ingen idé." Arbetsplatsen slutar utvecklas. Den kultur som finns i policydokumentet är en sak, den kultur som sitter i väggarna är en annan. Den som sitter i väggarna är alltid starkast.
Vågar du säga att en process inte fungerar, att en chef beter sig illa, att en kollega är överbelastad eller att en kundrelation håller på att haverera. Det är där det avgörs om du vågar vara människa, förbli ärlig mot dig själv och om du har modet att ta konsekvensen.
Eftersom tystnad inte är neutral utan aktiv får problem växa ostört
Det är lätt att tro att tystnad bara är frånvaro av ord. Men tystnad är handling. Den skyddar status quo. Den bevarar makt och kan vara ett kollektivt självskadebeteende. Om tystnadskultur är din chef låter den ineffektivitet växa, konflikter gro, den låter människor må dåligt i det tysta och allt det händer när vi ler i fikarummet och säger att ”allt är bra”.
Mitt i tystnadskulturen låter vi innovationer dö innan dom ens blivit idéer trots att vi vet att kreativa samtal är starten till dom mest geniala lösningarna. Jag skriver ingenting nytt i den här texten, så herregud - varför pratar vi inte? Varför vågar vi inte säga som det är och varför tar vi inte en magkänsla på allvar?
Det finns tre klassiska skäl. Rädsla för repressalier, för att bli obekväm, för att man känner sig som som den som ”ställer till det”. Hopplöshet, ”det spelar ändå ingen roll, ingen lyssnar ändå”. Lojalitet och det är den farligaste formen, ” -jag vill inte skada någon eller göra någon obekväm”. Men. Tystnad skadar alltid någon.
Jag tar det igen. Tystnad skadar alltid någon
Det kan nästan kännas poetiskt eller som på en feelgoodfilm när kommunikationen kommer igång och en arbetsplats börjar leva. Det som tidigare sas inte fungerar blir ett ”berätta mer” och det kan hända saker som ringar på vattnet. Någon tar upp något den aldrig sagt tidigare, nästa fyller i och den tredje har en lösning som ingen tänkt på tidigare.
När någon säger ”jag vet inte men jag vill förstå”, då öppnas något upp i alla runt den. Det smittar av sig. Folk börjar tänka och bli lösningsorienterade.
Sorry, men ”öppenhet istället för tystnadskultur ”funkar inte i en policy
Det är mod som är smittsamt inte något företagsledningen tagit fram i skrift för att det låter bra. När ni börjar prata och känner er trygg i det då vågar ni säga som det är. Det finns ingen människa eller arbetsplats som mår bra av att vara i tystnad när det finns saker som behöver lyftas och luftas.
Att många jobbar på distans gör utmaningen lite mer komplicerad
Samtidigt handlar det som sagt om en aktiv handling. Att våga trycka iväg den känslan eller obekväma tanken i en chatt och faktiskt ha modet och tilliten till att kollegor kan hantera det. Du gör du en stor skillnad bara genom att våga lyfta på lock och se vad som händer. Ibland tar det tid ibland händer det magiska direkt på ett sätt du aldrig själv kunnat förutspå.
Så att vara modig är inget du har fått i ryggraden gratis, det är något du tränar upp och behöver bestämma dig för.
Suss Malm, kommunikatör, föreläsare och samtalsterapeut.
Grundare Pratlabbet och Järvsö Skrivlabb.
Välkommen till Pratlabbet där du kan prata av dig med mig online!
Om Suss Malm
Suss Malm har lång erfarenhet som kommunikatör, ledarskapscoach, samtalsterapeut, kursledare och av varumärkesprofilering.
Suss engagerar sig gärna i det mellanmänskliga och driver processer där det finns en tydlig målbild. Som skribent handlar text ofta om det vi känner igen men inte riktigt kan sätta fingret på det vill säga det som kan göra den stora skillnaden vid identifiering och genomlysning. Hon arbetar från Järvsö och Stockholm men är snabbrörlig både i Sverige och internationellt.
Följ Suss på LinkedIn.
