Sverige står inför ett strategiskt vägval. Vi har hög digital mognad, starka forskningsmiljöer, en datarik offentlig sektor och ett innovationsdrivet näringsliv. Samtidigt växer investeringarna i artificiell intelligens snabbt, särskilt inom generativ AI. Men trots de stora möjligheterna uppstår ett växande glapp: mellan teknikens kapacitet, och samhällets förmåga att använda den på ett tryggt, effektivt och värdeskapande sätt.
Enligt den nya rapporten IDC Data and AI Impact Report: The Trust Imperative, framtagen på uppdrag av SAS Institute, har många organisationer i Norden högt förtroende för AI:s potential. Men bara fyra av tio investerar i det som krävs för att bygga tillförlitliga, transparenta och ansvarsfullt styrda AI-system. Rapporten beskriver detta som ett växande ”trust dilemma”, en allt tydligare diskrepans mellan teknikens möjligheter och verksamheternas mognad att hantera den.
Enligt IDC-rapporten är bristen på kompetens ett av de tre största hindren för att skala upp AI på ett meningsfullt sätt.
Tillit utan styrning är en risk, inte en resurs
AI är inte ett fristående verktyg. Det är en transformativ teknologi som påverkar hur vi organiserar arbete, hur vi fattar beslut, hur vi fördelar resurser, och i förlängningen hur vi bygger förtroende inom näringsliv, offentlig sektor och samhället i stort. Utan styrning, governance, och förståelse för AI:s konsekvenser, riskerar tekniken att skapa lika mycket friktion som förbättring.
Många AI-initiativ stannar vid pilotstadiet, inte för att tekniken brister, utan för att organisationer saknar förmågan att leda, förvalta och integrera den i sin vardag. Kompetensbrist, brist på dataförvaltning, svag förändringsledning och otydliga ansvarsfördelningar gör att investeringarna inte realiserar sitt värde. AI är inte en teknik eller modul man lägger ovanpå gamla strukturer, det kräver nya arbetssätt, nya samarbeten och nya ledarskapsmodeller för att ge bra och kvalitativ utväxling.
Sverige har unika möjligheter, men måste omsättas i förmåga
Förutsättningarna är goda. Vi har tillgång till stora mängder data, ett näringsliv med hög innovationstakt och en offentlig sektor där AI redan används i skarpa tillämpningar. Men enligt IDC-rapporten är bristen på kompetens ett av de tre största hindren för att skala upp AI på ett meningsfullt sätt.
Utmaningen är dubbel: dels saknas ofta teknisk spetskompetens, som data scientists och AI-utvecklare. Dels saknas organisatorisk och strategisk förståelse, hur AI påverkar beslutsvägar, regelverk, samhällseffekter och affärsmodeller. Governance och etik är för svagt integrerade. Och den snabba utvecklingen inom generativ och agentisk AI ökar pressen ytterligare på kontinuerlig kompetensförsörjning och tvärfunktionell samverkan.
Att överbrygga dessa luckor kräver mer än enstaka utbildningsinsatser. Det kräver att vi bygger en robust nationell kapacitet – teknisk, organisatorisk, ledarskapsmässig och kulturell. Vi måste se kompetens som en strategisk infrastruktur, inte en stödfunktion.
Kompetens omfattar kultur, ledarskap och omdöme
AI-kompetens är inte något som kan begränsas till teknikteam. AI förändrar hur hela organisationer fungerar: det påverkar affärsstrategi, samhällsansvar, riskbedömning och regeluppfyllnad. Därför måste kunskapen finnas hos fler än teknikerna.
Vi behöver både spets och bredd. AI-utvecklare och forskare behövs, men lika viktiga är verksamhetsutvecklare, produktägare, jurister, ledare och beslutsfattare som förstår var tekniken tillför värde, var riskerna finns och hur styrning, etik och ansvar byggs in från början. För att nå framgång måste kompetensförsörjning bli en strategisk prioritet, med fokus på kontinuerligt lärande, förändringsledning och starkare samverkan mellan affär och IT.
Vi behöver också tvärvetenskapliga perspektiv, där teknik kombineras med humaniora, etik och samhällskunskap. AI:s påverkan på samhället kräver att vi rustar med omdöme, reflektion och ansvarstagande. Tekniken får inte driva utvecklingen – människan måste stå i centrum.
Om Sverige ska bli en ledande AI-nation krävs en bredare och mer sammanhållen satsning på AI-kompetens.
Det handlar om att:
- Utbilda brett inte bara tekniker, utan chefer, beslutsfattare och verksamhetsnära yrkesgrupper. AI-kunskap måste in tidigt i utbildningskedjan, men också göras tillgänglig för yrkesverksamma.
- Säkra governance och etik med strukturer för datakvalitet, transparens och ansvar som ger långsiktig hållbarhet och förtroende.
- Bygga ledarskap och strategisk mognad där AI inte ses som ett IT-projekt, utan som en del av verksamhetsstyrning, samhällsutveckling och affärsstrategi.
- Stärka samverkan mellan näringsliv, offentlig sektor och akademi så att AI-mognad blir en gemensam nationell tillgång, inte ett konkurrensområde mellan silor.
- Integrera tvärvetenskapliga perspektiv där teknikens utveckling kompletteras med mänsklig insikt, samhällsanalys och etisk reflektion.
Kompetensgapet som en strategisk möjlighet
Det är lätt att fokusera på vad AI kan göra, och svårare att inse vad som krävs för att lyckas med tekniken i praktiken. Men om vi tar kompetensgapet på allvar, kan det bli vår nästa konkurrensfördel.
Att bygga AI-förmåga är inte en kostnad, det är en investering i framtidens samhälle och ekonomi. Det handlar inte om att bromsa utveckling, utan om att styra den. Och den uppgiften börjar inte i tekniken – den börjar i människan.
Fredrik Banffy, Sverigechef på SAS Institute.
