Organisationer kräver mer tid och ändrad lagtext
Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner samt Arbetsgivarverket kräver ändringar i regeringens lagförslag om lönetransparens och riktar skarp kritik mot regeringens lagrådsremiss om genomförandet av lönetransparensdirektivet. I ett brev till jämställdhetsministern varnar organisationerna för ökade administrativa bördor och kräver både ändringar i lagförslaget och ett senarelagt ikraftträdande.
Organisationerna pekar särskilt på att regeringens förslag avviker från den statliga utredningens tidigare bedömningar, trots att utredningen enligt dem möjliggjorde ett genomförande utan att riva upp etablerade arbetssätt.
- Syftet är gott, men den föreslagna lagstiftningen riskerar att bli en mycket kostsam åtgärd med oproportionerligt hög administrativ börda för arbetsgivare i förhållande till det resultat som kan förväntas, säger Camilla Gannvik, arbetsrättsjurist och expert på lönebildning.
Kräver ändrad tolkning av lönebegreppet
Kritiken handlar i första hand om hur lönebegreppet ska definieras i den nya lagstiftningen. I betänkandet från maj 2024 föreslogs en tolkning som gjorde det möjligt för arbetsgivare att fortsätta använda samma lönebegrepp som i dagens lönekartläggningar. Det innebar att information om genomsnittslön kunde lämnas i form av månadslön och hämtas från den senast genomförda lönekartläggningen.
Enligt arbetsgivarorganisationerna var detta en ändamålsenlig lösning som tog hänsyn till svenska förhållanden och befintliga system.
Månadslön är ett etablerat begrepp i Sverige och används av såväl arbetsmarknadens parter som myndigheter.
När regeringen i januari 2026 presenterade sin lagrådsremiss valde man dock en annan linje. Det innebär, enligt kritikerna, att arbetsgivarnas arbete med lönekartläggning riskerar att förändras i grunden.
Organisationerna kräver därför att betänkandets tolkning återinförs och att vissa formuleringar tas bort ur lagtexten.
Enligt organisationerna riskerar regeringens förslag att både öka den administrativa bördan och göra informationen om genomsnittlig lön mer svårbegriplig för arbetstagare. De menar också att förslaget går emot regeringens ambitioner om minskat regelkrångel för företag.
– På kort sikt så är det bästa man nu kan göra att se över sina grupperingar av vilka arbeten som anses vara likvärdiga utifrån kriterierna kunskap och färdigheter samt ansvar och ansträngning. Här är det viktigt att ha med sig att detta är arbetsgivarens värdering av arbetena och inte någon objektiv sanning. Lika viktigt är det att komma ihåg att löneskillnader på grund av skillnader i prestation är fullt tillåtet. För att vidga synen på begreppet arbetsprestation kan den uppdelning som brukar användas i forskningssammanhang vara till hjälp, säger Camilla Gannvik,
Kort om tid för arbetsgivare att anpassa sig
Utöver ändringar i sak kräver arbetsgivarorganisationerna mer tid. Lönetransparensdirektivet innebär omfattande förändringar, bland annat krav på att samtliga arbetstagare ska delas in i arbetstagarkategorier samt att nya uppgifter ska rapporteras till Diskrimineringsombudsmannen.
Eftersom någon beslutad proposition ännu inte finns anser organisationerna att det är orimligt att samtliga bestämmelser ska träda i kraft redan den 1 juli 2026.
En senareläggning är, enligt organisationerna, en förutsättning för att arbetsgivarna ska kunna genomföra förändringarna på ett rättssäkert och effektivt sätt.
Begär möte med ministern
I brevet begär Svenskt Näringsliv, SKR och Arbetsgivarverket ett möte med jämställdhetsministern för att närmare beskriva konsekvenserna av förslaget och behovet av justeringar.
Arbetsgivarsidan säger ja till lönetransparens men vill se en implementering som bygger vidare på etablerade svenska system och ger tillräcklig tid för anpassning.
Fakta
Från och med den 1 juli 2026 ska – om regeringens nuvarande förslag antas av riksdagen – arbetsgivare med fler än 100 arbetstagare redovisa delar av lönekartläggningen i form av jämförelser mellan kvinnors och mäns löner uttryckta som årslön och timlön. Detsamma gäller den individuella rätt till information om genomsnittslöner som tillkommer alla arbetstagare oavsett storlek på arbetsgivare; även denna ska presenteras i form av årslön och timlön och kunna hämtas ur lönekartläggningen.
Årslön motsvarar, enligt de nya reglerna, all ersättning som arbetstagaren har fått – direkt eller indirekt – av arbetsgivaren med anledning av anställningen under ett år. Timlönen beräknas, enligt definitionen, genom att årslönen fördelas på varje arbetstagares antal arbetade timmar per kalenderår.
Organisationernas uppfattning
Begreppen årslön och timlön är inte vedertagna i Sverige, och beräkningen av dem försvårar jämförbarheten och transparensen i hur lönerna sätts.
