Tacka dina belackare
PUBLICERAD 2020-05-12

Tacka dina belackare

Ibland får vi den bästa hjälpen i att växa som människa och ledare från oväntat håll. Från en belackare. Om vi förmår att vara lyhörda och ta in det som gör ont, som kanske sårar, det som inte bekräftar vår önskade självbild – då lyckas vi med något vi inte hade kunnat åstadkomma själva, nämligen utifrånperspektivet.

”Vad är du ute efter egentligen!?”

Jag var så oförberedd. Kommentaren kom mitt i minglet. Jag med ett glas vin i handen. Hade just tagit en sipp. Kallt. Lätt smak av mineral. Gott. Det var varmt ute. Juni. En värme som kändes även inombords. Det var studentmottagning och jag hade klätt mig snyggt. Kände mig fin. Klänning och klackar. Småpratet mellan vänner, bekanta och obekanta. En härlig blandning av släktingar och vänner. Små lekande barn som kryssade mellan minglande vuxna. Stolta föräldrar. Studenten själv som både ville vara kvar mitt i centrum och ge sig av för att fira med kompisarna. 

”Vad är du ute efter egentligen!?”

Kommentarer slog ner som en mental bomb mitt i småpratet och jag blev kall på en sekund. Det gick en våg av energi från fötterna, genom magen upp till ansiktet. Kinderna blossade. Hjärtat rusade. Jag ställde sakta ner vinglaset på bordet och ville helst försvinna. Rakt ut i intet, utan att passera gå.

Personen som frågade var en bekant som jag upplevde som lite hemlig. Intressant men svår att komma nära. Vi hade träffats på både fester och middagar, hade många gemensamma bekanta, hade lunchat ihop ett par gånger på tu man hand. Vi har inte okända för varandra,  men kände varandra gjorde vi inte heller. I alla fall inte så som jag tycker om att känna någon. Jag uppskattar närhet, öppenhet, tycker om att dela med mig av mig själv och få lyssna till någon annans berättelser och tankar.

Det visade sig att personen hade sett på mina närmanden genom våra luncher med viss misstänksamhet. Tänkt att jag helt klart var ute efter något. Att jag hade en dold agenda.

Ja… Vad var jag ute efter? Egentligen?

Jag skulle alltså vara en påträngande stalker. En individ som inkräktar på någon annan. En som är full av fula baktankar och inte är ärlig. Hur kunde det bli så här? Jag som bara ville bli omtyckt, få kontakt och komma nära… Bli kompis.

Ärligt talat minns jag inte exakt vad jag svarade, men jag glömmer aldrig känslan i kroppen. Jag blev usel och liten. Paff. Påkommen på något sätt. Men inte rättvist behandlad. Jag upplevde mig mycket missförstådd. Säkert sa jag något överslätande och förklarande, så där som vi gör när vi är förorättade och försöker finna oss. Minns att det enda jag ville var att resa mig och lämna sällskapet.

Efter att tid har passerat, har jag funderat mycket över det här. Det var första gången som någon sagt något liknande någonsin till mig, så rakt, så brutalt. Kanske var det därför det var så svårt att ta in? Och om hon uppfattat mig så – hur har andra tänkt? 

Hur ofta har människor i min omgivning sett mig med samma ögon? Hur många har känt likadant utan att säga det högt?

Tack vara denna kvinnas rakryggade mod fick jag syn på hur jag kan uppfattas, min goda intention till trots. Hon hjälpte mig med något jag inte hade kunnat åstadkomma själv, nämligen utifrånperspektivet. Hon blev blicken som skingrade min hemmablindhet. Det är smärtsamt att titta på sig själv utifrån, men det obehag jag upplevde blev också ett uppvaknande. 

Jag fick en kännbar - men nyttig - verklighetskraschlandning. De är klart att det finns de runt omkring mig som inte smickrar, de som kanske ibland till och med talar illa om mig. Och det kanske ligger något i det de säger….

Jag har lätt för närhet och emellanåt kan jag komma för nära. I någon annans perception. Min sociala styrka kan av någon annan uppfattas som ett påträngande hot. Min styrka uppfattas som överdriven. 

Jag vill rikta ett stort och varmt TACK till min belackare för att du hjälpte mig att se. Även om  det gjorde ont. Och jag har växt till mig ännu en liten bit.

Catarina Dehlin

Fem tankar om bättre samarbeten och goda relationer:
1. Inse att dina styrkor kan uppfattas som överdrivna av någon annan. Din goda avsikt till trots.
2. En överdriven styrka kan lätt bli en konflikttrigger för någon annan. Det som du ser som en styrka kan andra se som en svaghet och något som irriterar.
3. Fundera över beteenden du irriterar dig på hos andra – vad är den positiva intentionen som ligger bakom? Det kommer hjälpa dig att inte själv känna irritation i onödan och över tid kunna uppskatta beteendet – om du fokuserar på personens goda avsikt.
4. I vems ögon är beteendet överdrivet? Ofta är det i just dina.
5.Tacka dina belackare – det kan ligga något i det de säger. Och den informationen skulle du inte fått från någon annan.

 


Om Catarina Dehlin
Catarina har tidigare arbetat som chef i näringslivet i 20 år, med marknadsföring och varumärkesstrategi som inriktning. Catarina är VD för Atoll AB som anlitats för att utbilda och utveckla chefer inom ledarskap, relationskompetens och konfliktkompetens. Catarina är Master Facilitator för Dialogverktyget Strength Deployment Inventory (SDI 2.0) som är ett globalt kartläggningsinstrument gällande beteende och motivation. I den rollen utbildar hon andra professionella användare och är en av Sveriges mest erfarna och kompetenta inom området. Catarina Dehlin har under de senaste åren varit starkt bidragande i utvecklingen av ”Mitt bästa sätt at leda som kvinna” och är med och leder detta chefsprogram.

Dela på Facebook : Tacka dina belackare
Dela på Twitter : Tacka dina belackare
Dela på Linkedin : Tacka dina belackare